Klubbens historia
DJURSHOLMS SEGELKLUBB en tillbakablick.
1956 var Segelklubbens första år sedan den legendariske Ginge Otterbeck, då fritidsnämndens ordförande i Djursholm, på hösten 1955 samlat några intresserade seglare kring sin vision ”att få se vita segel på Värtan”. Till ordförande valdes Hans Åkerblad och bland övriga stiftare fanns Hans Virding, Hans Nicou, Stig Matton, Stefan Hultin och några till.
Namnet och flaggan fick man överta från en Segelklubb som under några år funnits i seklets början.
Den nya klubbens verksamhet inriktades redan från början på att väcka ungdomens intresse för sjölivet, bl a genom att bedriva utbildning i av klubben anskaffade båtar och att organisera kappseglingar på Djursholms vatten. DSK inköpte tre st av ingeniör Arvid Laurins lyckade konstruktion ”SPÄTTAN”, som serietillverkades av urdjursholmaren Ugo von Segebaden. Köpet finansierade genom att ett stort antal stödjande medlemmar värvades och dessa betalade flera års medlemsavgift i förskott. Efter tre år byttes varje år en av båtarna ut, för att dessa alltid skulle vara i gott skick.
För kappseglingsverksamheten sökte DSK tidigt samarbete med Stockholms Snipe Klubb, som då hade sin tyngdpunkt på Djursholm. Intresserad ledare för kappseglingarna var Tage Oscarius, som egenhändigt tillverkade en hel del av den, idag mycket speciella signalmaterial, som fortfarande används på DSKs regattor. Stig Matton ledde under en lång följd av år såväl kappseglingar som instruktionsseglingar. De idag så omtyckta och väl etablerade ”onsdagsseglingarna” i Sveaviken inleddes redan under klubbens första verksamhetsår.
Juniormedlemmar, som efter prov erhållit klubbens ”körkort”, kunde kostnadsfritt låna båtarna för t ex kappsegling hos annan klubb eller för träningssegling hemma. För denna utlåningsverksamhet krävdes att segel och flytvästar kunde avhämtas hos någon intresserad familj i närheten av sjön. Dessa familjer hade ofta aktivt seglande barn och föräldrarna deltog gärna som instruktörer och ledare. Under 60- och 70-talet hette dessa familjer Åkerblad, Schwieler, Rydquist, Rost och Malm. Utan dem hade DSK icke kunnat bedriva sin verksamhet.
DSks Höstregatta i augusti blev snabbt en omtyckt tradition och under 60-talet var antalet deltagare ofta över 100 i de flesta av den tidens centerbordsbåtar.
På 70-talet utvidgades klubbens instruktionsseglingar till att även gälla den så populära Optimistjollen och under några år ägde DSK även ett par Optimister. Denna nya verksamhet drogs igång och leddes föredömligt av den framgångsrike kappseglaren Karl-Axel Rydquist. Den ökade aktiviteten inom klubben ledde till att man så småningom fick kommunens uppdrag att, via ett arrendeavtal, svara för ordningen på Aludden, som idag kan sägas vara DSKs hemvist.
I sammandrag ser utvecklingen ut så här:
50- och 60-talet:
Ordförande var Hans Åkerblad. Klubbens båtar var SPÄTTAN.
Instruktionsseglingarna på onsdagskvällarna blev en institution.
DSKs regattan utvecklades till en av se stora juniorregattorna.
70-talet:
Ordförande var Björn Rost. Klubbens båtar var TRISSJOLLEN och
OPTIMISTJOLLEN. Utöver instruktion för nybörjare infördes även regelrätt kappseglingsträning.
Liksom för de stora klubbarna minskade antalet deltagare i DSK-regattan, men de som kom var alltid förtjusta över arrangemangen i Djursholm.
80-talet:
Ordföranden heter Göran Lundgren. Klubbens båtar är TRISSJOLLEN och aktiviteten för OPTIMISTJOLLEN är mycket stor även om klubben icke längre äger några Optimister. DSK har aktiverats genom antagande av nya och modernare stadgar. Hamnsektionen har bildats, som administrerar en stor del av Sveavikens båtplatser enligt avtal med kommunen. En verksamhet som förväntas kunna ge bidrag till DSKs ungdomsverksamhet.
Denna skrift är författad av Bengt Sundblad vars försynthet förbjöd honom att nämna att han var en grundarna av DSK 1955. Skriften kom till 1986 för att fira DSKs trettioårsjubileum.